TV, Idol, beslutsångest och längtan efter att få träna

Sitter och väljer mellan olika "templates" till bloggen. Hittar inte någon som jag riktigt gillar men den här får duga så länge. Världsekonomin är i gungning och presidentvalet närmar sig med stormsteg. Jag tror att ni har bättre koll på detta än vad jag har. Jag saknar verkligen de svenska nyhetskanalerna. Vår TV visar mest lokala nyheter. På resten av kanalerna finns mest skräp. Televisionen känns så gammaldags vilket förvånar mig. Jag blev överraskad av den moderna grafiken och de snygga övergångarna på de svenska TVkanalerna förra sommaren då jag jämförde. Jag trodde att detta land låg före oss här. Visst visas de stora, framgångsrika serierna före de hamnar i den svenska TVrutan men ofta är det märkliga program och enormt massa reklam som gör att jag stänger av direkt.

En hel del reklam består av inslag där en dam eller man står med en mikrofon framför en flashig bil. Personen, klädd i dräkt eller kostym, pratar hysteriskt fort, viftar med en skylt där det står 10 000 dollar och försöker övertala oss att köpa den där bilen. Det är i klass med amatörprojekt från skoltiden. Innan vi flyttade hit var jag lite nojig över reklamen här som riktas till barn mellan barnprogrammen men de har faktiskt inte mycket reklam mellan dessa. Jag brukar säga: "Nämen, nu vill de att vi ska köpa en BIL, det behöver vi ju inte, så tokigt!" Barnen skrattar och detta funkar faktiskt med det mesta. Nåja, vissa goda kakor som tränger genom rutan kan Vilgot tjata om att jag ska köpa. Och en gång kom både han och lillebror skuttandes och var alldeles överlyckliga. Det var som om de hade lösningen på alla världens problem. De hade sett det skurmedel på reklamen som vi ju skulle använda i toaletten. "Mamma, se här", sa de ivrigt och pekade på den bruna avlagringen i toalettstolen;-)

Det är mest barnprogammen på TV som går varma här och detta är de bra på jenkarna. Superwhy (ett tecknat program med roliga figurer som har i uppdrag att hitta borttappade bokstäver och ord), Clifford (den stora röda hunden) och Curious George (Nicke Nyfiken) hör till favoriterna. Det bästa är att man kan hitta de här figurerna på nätet. Så när Vilgot och Axel kommit hem till Sverige kan de spela lite spel med sina favoriter på www.pbskids.com
Har jag någongång dåligt samvete för att Vilgot och Axel suttit för länge framför burken tröstar jag mig med att de ju lär sig en hel del engelska. Jag älskar att mysa i soffan med barnen och vila ögonen till Curious George en stund på eftermiddagen. Annars ser jag alltså väldigt lite TV här. Som tur är finns ju internet.

Världen känns inte så stor när man lyssnar på webbradion och hör Morgonpasset på P3. Det är häftigt att kunna läsa på Sydsvenskans hemsida om det som händer på gatorna i hemstaden och få höra den skånska dialekten i klipp från de lokala kanalerna. Jag tittar på klipp från Nyhetsmorgon och följer presidentvalet på DN. Och just nu är det väldigt roligt att hänga med i Idol. Det är lite som att vara på landet, långt hemifrån för vår dator låter oss bara se klipp från programmen och det avbryts och buffras mitt i självaste tonartsbyte (vilket ju är katasrof, eller hur!?). Men jag kollar och lyssnar mer än gärna och tänker att "nu är klockan 4.45 pm, då borde ju resultatet vara klart innan 23 hos er".

Förövrigt har jag beslutsångest. Kan inte bestämma mig för vilken kamera jag ska slå till med. EOS Rebel XSi eller den bättre EOS 40D. Dessa val, dessa val.... Med andra ord förstår ni att jag inte äger en kamera ännu och därför inte kan visa er några nya foton. Istället får ni en titt på YMCA, träningstället där vi håller hus. Inte så ofta för tillfället dock. Just nu har jag en rälig (det var skånska det!) hosta som varat i veckor och på det en förkyldning. Jag blir tokig om jag inte får jogga snart. Idag var vi i allafall på "Y" och min kropp tillät mig att gå lite lätt på löpbandet.

Jag brukar lämna barnen på Child development (se bild nedan) och så simmar jag en halvtimme. Sen hämtar jag barnen som har roligt i fontänerna.

Kanske arbetslös men godis från Emma

Idag var en av Vilgots lärare hemma pga sjukt barn så jag fick hoppa in och vikariera. Det var kul att se Vilgot i deras lilla klassrum. De är ett härligt gäng 4-åringar som jag hade förra året. Där satt de och arbetade med sina material, småpratade och hade det mysigt. När montessorimiljön är etablerad och barnen har kommit in i rutinerna flyter det oftast fint. Givetvis måste den här miljön underhållas av lärarna och bytas ut med jämna mellanrum för att hålla barnens intresse på topp.

Det som jag tycker är så bra är att barnen har egen kontroll över sitt arbete. De bestämmer själva vad dem vill jobba med och hur länge. Det finns en hel uppsjö material att välja mellan så det finns alltid något som tilltalar dem och på så sätt är barnen hyffsat självgående. Då och då kallar läraren på barnet som individuellt får en "lesson". På så vis introduceras nya material som barnet kan välja mellan. Fem av barnen i klassen är ett år äldre och jobbar mer med läs- och skrivinlärning. Så det är ändå en viss åldersblandning i klassen som är typiskt för montessoripedagogiken.

Halv 11 stod jag med 8 st 4-åringar ute på lekplatsen, kastade boll och svettades i sommarhetten. Sen fick barnen leka fritt. Den sista timmen var jag i Axels klassrum igen. Jag känner mig lite överflödig tyvärr. Det här året har rektorn inte lika många barn på skolan som tidigare och det blir mer och mer tydligt nu att vi är en lärare för mycket. Det kan bli så att de inte behöver mig mer än 1 dag i veckan eller bara som vikarie när någon är sjuk. Jag ska prata med rektorn på fredag och höra igen. Nu har jag jobbat 2 dagar i veckan och det har varit perfekt. Visst skulle vi sakna slantarna för jobbet, även om de inte är många, men det positiva är att Axel och Vilgot ändå skulle få gå kvar på skolan. Så visst lönade det sig att jag gjorde alla prov i somras. Ja, vi får se vad som händer. Jag har miljoner projekt som jag har att ta tag i så sysslolös kommer jag inte att vara. Jag är faktiskt supereffektiv de två morgnarna barnen är på skolan och jag är ledig. Förutom storhandlingen (som är en pina att genomföra med två klängiga barn varav den ene är en halvvild apa, hela tiden på väg att hoppa ur vagnen med huvudet före och ge sin mamma en hjärtattack) så fixar jag med lite projekt som jag aldrig annars kan göra när man sen jobbar 100 %. Och så dricker jag kaffe och njuter av tystnaden. De här morgnarna är ljuvliga;-)

Idag låg ett paket och väntade på mig i clubhuset. Det var från min kompis Emma som varit så gullig och skickat ett födelsedagspaket med två färska tidningar och godis från Sverige. Åh, vad jag blev glad!! Amerikanskt candy, vad är det i jämförelse med en påse Malaco;-) Och tidningar på sitt modersmål och med människor från ens eget land kan inte jämföras med husmorstidningar och blaskor med kändisfolk i LA. Så....

Dagens sämsta: plånboken hotar att bli ännu plattare om jag inte kan jobba.
Dagens bästa: Emma åh Emma, min gamla vän.

Första läxan

Den här veckan har Vilgot haft sin första läxa. Läraren är noga med att poängtera att den är frivillig och att det ska kännas roligt. Det är mest på lek och man har en hel vecka att sprida ut den på. "Mamma jag vill göra min homework", är det första han säger när han kommer hem. De första fem bokstäverna som vi jobbar med i Montessori är b, m, a, t och c. Man använder först de små bokstäverna (lowercase) och sen de stora (uppercase). Bokstävernas ljud introduceras före bokstävernas namn. Barnen bygger bokstäverna i lera och spårar sandpappersbokstäverna. De letar också upp föremål som börjar på b.

I läxhäftet fanns bilder på föremål som började på b blandat med föremål som inte gjorde det. Barnen skulle säga vilket förmål det var, lyssna efter b och färglägga dessa bilder. Där fanns en matteuppgift också. Barnen skulle räkna antal glas i skåpen här hemma. (Vilgot har nog det lägsta numret på sitt papper. När man bor provisoriskt har man bara det viktigaste. Vinglas? Nix, här dricker vi de starka dryckerna i dricksglas från IKEA. Har nästan glömt vårt fina bröllopsporslin. Vilket härligt återseende när vi kommer hem!)

Sedan var det b som skulle skrivas. Minns hur tråkigt mina barn i 1:an tyckte det var att skriva dessa bokstäver i långa rader. Det var alltid en förhandling om hur många som skulle skrivas ner. Men Vilgot skrev för fulla muggar och skrattade åt att en del b:n blev tjocka och andra långa. Man kanske skulle låta barnen hemma börja med detta lite tidigare för att fånga intresset. Ja, det kan man ju fundera på.

Boken som jag ville tipsa om heter Boken om läsning -En handbok om barns språk- och läsutveckling 0-8 år. Den går att beställa på www.barnensbokklubb.se för under hundralappen. Nu känner jag att den här bloggen börjar handla om läs- och skrivutveckling. Hmm...vi får se. Det är så mycket jag skulle vilja skriva om. Hoppas jag hinner allt innan det är dags att åka hem. Nu är klockan över elva och jag kom på att jag inte har fixat barnens lunchboxar. Normalt sett är det kul men inte så här sent. Om era barn får vällagad, varm mat på förskolan, var glad!

Födelsedagen

Ja, så har jag blivit ett år äldre och ett år klokare. Ännu har ingen åldersnoja infunnit sig. 35 känns helt ok även om det låter konstigt och känns helt fel att det bara är 5 år tills man bli medelålders. Nåja, ibland tänker jag på mig själv i framtiden som gammal tant. Jag blickar tillbaka på livet som varit och då är ju 35 år ingenting. "Mamma, är du 25?". "Nej". "Mamma, är du 70?". Barn är härliga. De har ingen aning om hur gamla vi vuxna är men har stenkoll på sin egen ålder. "Jag är 41/2 år, inte 4", säger Vilgot.

På morgonkvisten möttes jag av skönsång från 3 män i kalsonger. Axel höll den svenska träflaggan och Vilgot en hög med paket. Johan med en kaffekopp i högsta hugg. Det blev först en mysig men sen en tokstressig morgon. Alla skulle till jobb och skola. När Johan precis hade åkt och var sen till sitt måndagsmorgonmöte kom jag på att jag inte visste var min bilnyckel var. Ja, det hade jag upptäckt kvällen innan men slarvig som jag är glömde jag bort att leta upp den. Ringde till Johan och frågade om den fanns i hans bil. Då kom jag på att den var inlåst i MIN bil! Vi hade varit i Orlando på Aquatica, världens roligaste vattenland på lördagen och jag tyckte att jag inte behövde mina nycklar så jag la dem i handskfacket. Johan hade nycklar både till sin och min bil så stackarn, han fick vända om och låsa upp min bil. Så kom vi till skolan till slut med andan i halsen och bakverk i famnen. Jag ville bjuda mina kollegor på något, dagen till ära.

Eftermiddagen tillbringades vid poolen. Jag hade bjudit dit tjejgänget och alla barn. Vi mumsade tårta, kakor och badade. På kvällen var planen att familjen skulle ut och äta på en god italiensk restaurang men barnen var så trötta av allt bus vid poolen så vi beslöt att passa på att lägga dem tidigt och beställa Take away. Vi fick en lugn och mysig kväll. Tyvärr var maten usel vilket inte var någon överraskning. Vi saknar den europiska maten väldigt mycket!

Stine från Norge, Jantine och Ingrid från Holland, Lori från USA och Brit-Oda från Danmark. Lene, Trine och Angjerd från Norge och Helen från England var också där. Och så alla barnen. Esme från England tog bilderna. Ännu är jag kameralös.

Axel med sin flytväst. Han paddlar glatt runt i den på djupt vatten. Puffarna glömde vi på Aquatica. Nu kommer han lite djupare ner men det går fint ändå.

35-åringen med amerikansk jordgubbstårta

Vilgot på VPK och på tröskeln till läslandet

Vilgot går på VPK (Voluntary Prekindergarten Program). Det är ett program som startade 2005 och som erbjuder alla barn i Florida som fyllt 4 år innan september gratis förskola 3 timmar/dag, 5 dagar i veckan. Ja, ni läste rätt! även den amerikanska staten kan bjussa på gratis utbildning. Barnen förbereds inför skolstarten (Kindergarten) och programmet fokuserar på språk, matematik, naturvetenskap och fysisk aktivitet. VPK-klassen som Vilgot går i håller till på vår montessoriskola och i ett klassrum fullt med montessorimaterial. De är 15 barn med två lärare. Vilgot älskar sin huvudlärare Mrs Cisak som är montessorilärare och en av eldsjälarna på skolan.

Det skulle säkert vara annorlunda för Vilgot att gå på en förskola hemma i Sverige. Nackdelarna med att gå här: för lite tid till fri lek, rollekar och fantasi. Jag saknar också stora asfaltsytor utomhus där barnen kan cykla runt och busa. Å andra sidan handlar det om 3 timmar. Det finns massa tid för detta under resten av dagen. Fördelarna: Man fångar verkligen upp barnens intresse för språket med alfabetet och den tidiga läs- och skrivinlärningen. Vilgot tycker det här är helfestligt nu. Första dagen i skolan kom han hem med hela alfabetet som han skulle sätta på sin dörr. Han och lillebror sjunger alfabetsången när lusten faller på. De sjunger den både på engelska och svenska så vi fick skriva till å, ä och ö på slutet. Det slog mig att det jag gjorde med 6-7 åringarna i skolan i Sverige är det Vilgot och hans kompisar gör nu när de är mellan 4-5 år.

Jag vet att det finns olika åsikter om detta. Det viktiga är väl att fånga upp barnens intresse för något när det finns där. Vilgot sätter sig ofta självmant och skriver. Idag var det ett brev till mormor och morfar. Han vill att jag ska ljuda och så lyssnar han efter bokstävernas ljud. Han skriver oftast på svenska här hemma men idag var det "SPIDERMAN IS NICE" som skulle klottras ner. Det är så roligt att få vara med om detta, när ens barn tar steget mot att erövra läs- och skrivlandet. Jag kan rekommendera en superbra bok som jag fick av min kära svärmor och som handlar om läs- och skrivinlärning. Oj, nu kommer jag ihåg att jag lånade ut den till min mamma så jag vet inte exakt titeln men lovar att återkomma om detta.
Vår kompis Jack som är 6 år läste en bok för Vilgot och Axel för några veckor sedan. Vilgot ser verkligen upp till Jack så gissa om Vilgot gillade när han läste saga för dem. Själv blev jag mäkta imponerad när jag hörde 6-åringen läsa hela boken själv alldeles flytande. Nog gav det inspiration till Vilgot. Även Axel tyckte boken var mer intressant än svärdet som ni ser.
Här är vår fina skolgård. Marken är täckt med en massa träflisor/spån som gör det mjukt att landa om man skulle trilla ner från ställningarna men som sagt, här går det inte så lätt att cykla.