Helikoptertur med Johan

Wow, det här var riktigt kul!

På väg mot Orlando

Johan och Schweizern

En lördag för några veckor sedan var det dags att ge se upp i det blå. Man kan ju liksom inte säga nej till erbjudandet att få flyga helikopter med sin egen man vid spakarna. Det passade bra nu i Johans utbildning så för mig var det bara att ta tjuren vid hornen. Jo, adrenalinet i mig steg blixtsnabbt när jag insåg att detta måste göras. Det är bara att konstatera; jag är en människa som trivs bäst nere på jorden. Kan inte fatta hur folk frivilligt arbetar uppe i luften, varje dag!!? Nej, jag är faktiskt INTE flygrädd. Bara jag inte behöver hålla i spakarna så litar jag fullt ut på alla som kör mig i flygplan och helikoptrar. Det är inte det. För mig är det bara så otroligt onaturligt att röra sig uppe i luften. Dessutom är jag en av dem som besitter världens bästa balanssinne vilken gör att jag blir åksjuk för minsta lilla rörelse. Så har det alltid varit. Tänk om jag skulle bli pilot, ha ha. Då skulle jag konstant vara drogad av åksjuketabletter. Är väldigt glad över att jag tog ett sånt piller denna lördag för annars hade nog inte upplevelsen blivit så positiv som den blev.

Det var helt fantastiskt roligt att åka helikopter. Vilken kick jag fick! Att stiga upp i luften var lite som att sitta i pariserhjulet på Tivoli. Det kändes lite som i den drömmen jag hade en gång när jag plötsligt kunde flyga med bara kroppen som farkost. En timmes flygning gav mersmak!