Skolan igång

Fay drog över oss förhållandevis lugnt och fint. Solen visade sig igen och hettan drog in. Nu har Gustav härjat och det verkar som att Hanna kommer nå oss på fredag. Vi hoppas på en variant light. Man brukar säga att Hurricane Season avslutas omkring september/oktober så som sagt, vi håller fortfarande andan.

Skolan kom igång igen och det tar ju ett tag innan de nya små barnen kommer till rätta och blir varma i kläderna. Rektorn befarar att vi får "börja om från början" om en storm avbryter oss igen. Nåväl, det är ju det minsta problemet. Huvudsaken är att vi inte blåser bort.

Mitt schema på skolan som assistant teacher är inte riktigt spikat än. Det lutar mot att jag ska jobba ett par förmiddagar. Axel är i montessoriklassrummet där också jag håller till bland 3-5 åringarna. En till två förmiddagar är Axel och jag lediga och en till två förmiddagar är båda barnen på skolan och jag får egen tid. Det ska bli underbart. Jag är också glad för att få tid att bara vara tillsammans med Axel. Han behöver vara med mamma utan sin storebror hela tiden. Vilgot går på VPK 5 förmiddagar i veckan (jag skriver mer om VPK i nästa utkast).

Det är ju alltid lite rörigt innan rutiner sitter men den första tiden har ändå gått bra. Vi har många nya barn som ska lära sig hur man jobbar i montessoriklassrummet. Vi är mellan 4-5 lärare för de här ....barnen. Ska kolla sen exakt hur många de är. En av mina kollegor är vår gulliga rektor som detta år jobbar med 3-5 åringarna. Axel kollar in de andra barnen och har fattat det här med att plocka fram sin matta och hämta ett material. Vilgots kompis Jake som vi umgåtts mycket med på fritiden går i Axels klass och det var för härligt att se hur glada de blev att träffas första dagen. Jake och L.J välkomnade Axel med en stor kram och de visade honom hur man plockade fram mattan. Det är ju en av fördelarna med att jobba åldersblandat. De stora lär de små. En del av de äldre barnen som var där förra året kallar Axel för Vilgot. Ja, de tycker väl att de är för lika.

Tyvärr kan jag inte visa några nytagna bilder den här gången. På zoo slutade vår kamera att fungera. Det var inte den lilla kängurun ovan som käkade upp den utan en häftig rörelse från Vilgot som drog ner den i marken när Johan höll den. Ni får nöja er med de sista bilderna vi tog innan kameran la av. Jag ser den lilla olyckan som ett tecken på att det är dags för mig att äntligen skaffa en digitalsystemkamera. De är ju betydligt billigare här över och jag vill passa på att ta fina bilder på den tid som är kvar. Förhoppningsvis är den andra kameran inte helt död om vi lämnar in den.

Tropical Storm Fay

Just nu härjar stormen Fay över Florida. Media rapporterar för fullt. Mycket översvämningar och nedblåsta träd. Ännu så länge har vi haft tur här där vi befinner oss. Det regnar visserligen intensivt och vinden är stark. Det påminner om en grå dag i november hemma i Skåne med den skillnaden att det är över 20 grader celsius här. Vattennivån i dammen här utanför vårt hus har höjts oroväckande snabbt. I natt låg hela familjen och kurade i vår säng, lyssnade på regnet när det piskade mot cementgolvet utanför vår dörr. Alla skolor i vårt område har varit stängda sedan i tisdags. Så länge man inte drabbas av översvämningar och för långa strömavbrott är det ju riktigt skönt att få vara hemma och mysa. Vi bakar, läser sagor och lyssnar på musik, tittar på film och håller koll på vädret på TV. I måndags var det fullt med folk på Wall Mart. Det bunkrades batterier till ficklampor och konserver. Det har naturligtvis inte blivit någon flygning för Johan men han försöker ha så mycket ground school som möjligt. Får se om skolorna öppnas imorgon.

Veckofika, lärarcertifikat och pilot som talar i sömnen

Idag var det fika hos Esme från London. Vi träffas varje vecka hos varandra, ett gäng tjejer med män på helkopterskolan. Träffas vi dagtid dricker de vuxna kaffe och tjattrar medan barnen leker och röjer. Många gånger ses vi kvällstid utan de små. Videokvällar hos varandra, restaurangbesök, biobesök. Idag tog vi farväl av Lorna och Larice som ska hem till Skottland resp. Holland. Vi hälsade också tre nya tjejer och deras barn välkomna. Kul med lite nya barn som våra kan leka med. Det har varit lite tomt med kompisar nu i sommar men så börjar ju skolan nästa vecka och då lär det ju bli ändring på det.

Idag fick jag papper på att jag klarat de två sista proven i 40-timmarskursen (som i själva verket tog betydligt fler timmar!) Jippie, nu är jag en certifierad lärare här i Florida. Så skönt att ha det avklarat. Några lördagar den här sommaren har familjen kört kors och tvärs med en nervös och laddad mor som skulle skriva upp. En gång hittade vi inte till stället och när vi i hällregn jättesena tillslut var framme var provet inställt. Kändes snopet naturligtvis men då åkte vi istället till Diesney down town och åkte karuseller. Annars har jag suttit två timmar i en stor aula och svettats med frågorna. Stränga vakter som förutsätter att man vill fuska är inte lätta att ha och göra med. Jag trodde inte det var sant när man förvägrades ha en flaska vatten att dricka av under provet. De kunde inte svara på varför men så var reglerna. Trodde de att jag skulle spränga huset i bitar? Det komiska var ju att det i ett avnitt vi läst stod hur viktigt det är att förse hjärnan med vätska för att den ska prestera på topp.

En del av innehållet i kursen har varit väldigt givande och intressant. Jag är utbildad lärare i Sverige för barn mellan 7 och 13 år och de här kurserna har haft fokus på åldrarna 0-6 år. Det har varit roligt att läsa det här när jag själv har två barn i de här åldrarna. Bäst var de sista kurserna Basic Guidance and Discipline och Early Literacy for Children. Nu förstår jag ännu bättre vikten av att skapa en rik miljö med kommunikation och skrift, böcker och bokstäver för de minsta. Förhoppningsvis kan jag nu också bättre bemöta skolbarnens och mina egna barns dåliga uppförande.

På måndag börjar jag jobba. Det ska bli kul att se Vilgot och Axel i skolan igen. Jag kommer sakna de långa härliga sovmorgnarna vi haft i sommar men nu är det dags för lite arbete för oss tre. Det blir upp med tuppen varje morgon.

Sånt här läckert göder vi oss med på veckoträffarna. Cheesecake från Publix, mums!

Den som jobbat desto mer i sommar är Johan. Härom natten när jag precis skulle somna började han prata i sömnen, det var för roligt. Med tydlig stämma på engelska förklarade han för sin student hur han skulle manövrera helikoptern inför landning. Ja, jobbar man tokmycket och ska upp i luften klockan 7 är det bäst att ladda redan under natten;-) Nu är han uppe i drygt 550 timmar i helikoptern. Imorgon är han ledig och inga fler prov för mig att skriva. Det ska vi fira med att åka till Zoo!

Pistoler och bröllopsdag

jädrans, man skulle ha blivit polis istället...

Här laddas pistolen...

Häromdagen firade vi bröllopsdag. Johans kollega och Axels idol Jonar från Norge var bussig och ställde upp som barnvakt på kvällen. Vi valde kanske inte världens romantiska aktivitet för just denna dag när vi åkte iväg med Logan, (en annan kollega till Johan) ut i bushen och sköt med hans pickadoller mot fyllda plastdunkar. Riktigt roligt och första gången för mig (ja, jag räknar inte med luftpistoler). Snacka om att Vilgot och Axel blev imponerade av att se mamma skjuta skarpt sedan på filmen vi tog. (Allt för god könsuppfattning, ni minns väl pappa med dammsugaren;-) Sedan tog vi farväl av Logan och gick och käkade på Cracker Barrel, restaurangen med traditionell amerikansk husmanskost, träveranda med gungstolar och öppen spis. Det blev Chicken, corn and mashed potatoes with gravy. Till vår stora förvåning hade de redan satt upp juldekorationerna i den lilla pittoreska lanthandeln alldeles intill och letade man lite till hade ju såklart Halloweengrejerna en egen hylla. Det är nog det tidigaste pyntet jag skådat. Barnen hade NÄSTAN tagit livet av Jonar när vi kom hem men barnen sov och hade haft en toppenkväll. En eloge till Jonar!!

Julpynt i augusti, är inte det galet?

Fontäner, cykelträning och drömmar om hus

Igår var det lördag, Johans lediga dag. Vi var på väg till stranden men kom inte längre än till den här lilla mysiga byn där vi håller till ibland. Vilgot ville cykelträna och här finns ett stort gräsområde där man landar mjukt om man skulle trilla. Hit till den här byn åker man också när man vill ha lite mysig stadskänsla. Här finns pittoreska små butiker som man visserligen aldrig kan gå in i när barnen är med. Det är trångt och där finns tusentals små porslinsgrejer eller konstverk. Där går man helst inte in om man vill undvika små eller större katastrofer;-)

Här finns också en massa små fontäner där barnen kan springa omkring och leka. För några veckor sedan menade Vilgot att han var redo att plocka av sina stödhjul. Lite tidigt tyckte vi det lät att göra det när man bara är 4 1/2 men är man redo så är man. Vi plockade av stödhjulen och till vår stora förvåning cyklade Vilgot plötsligt helt själv. Han behöver hjälp med att få en puff där bak i starten och lite svårt att stoppa har han men han kan svänga och cyklar runt flera hundra meter själv utan att trilla. När han cyklar på asfalt springer någon av oss för säkerhets skull bredvid. Väldigt bra för ens eget flås;-) men nästa gång skippar jag mina flip flops;-)

Ja, barnen växer så det knakar och ibland hinner man inte med i svängarna. Nu har Axel slutat med blöja även på natten. Känns underbart både för honom och moder jord.
Efter en skön eftermiddag med lek vid fontänerna och på lekplatsen gick vi och drack milk shakes på det mysiga kafe'et.

Vi åkte kustvägen hem och tittade på alla vackra hus. Här blandas de mest lyxiga med fallfärdiga ruckel. Våra drömmar om eget hus satte fart. Här är ett av dem som jag skulle vilja ha. Träveranda med tak är ett måste! Där vill jag sitta och dricka lemonade när jag är gammal tant.