Skolan igång

Fay drog över oss förhållandevis lugnt och fint. Solen visade sig igen och hettan drog in. Nu har Gustav härjat och det verkar som att Hanna kommer nå oss på fredag. Vi hoppas på en variant light. Man brukar säga att Hurricane Season avslutas omkring september/oktober så som sagt, vi håller fortfarande andan.

Skolan kom igång igen och det tar ju ett tag innan de nya små barnen kommer till rätta och blir varma i kläderna. Rektorn befarar att vi får "börja om från början" om en storm avbryter oss igen. Nåväl, det är ju det minsta problemet. Huvudsaken är att vi inte blåser bort.

Mitt schema på skolan som assistant teacher är inte riktigt spikat än. Det lutar mot att jag ska jobba ett par förmiddagar. Axel är i montessoriklassrummet där också jag håller till bland 3-5 åringarna. En till två förmiddagar är Axel och jag lediga och en till två förmiddagar är båda barnen på skolan och jag får egen tid. Det ska bli underbart. Jag är också glad för att få tid att bara vara tillsammans med Axel. Han behöver vara med mamma utan sin storebror hela tiden. Vilgot går på VPK 5 förmiddagar i veckan (jag skriver mer om VPK i nästa utkast).

Det är ju alltid lite rörigt innan rutiner sitter men den första tiden har ändå gått bra. Vi har många nya barn som ska lära sig hur man jobbar i montessoriklassrummet. Vi är mellan 4-5 lärare för de här ....barnen. Ska kolla sen exakt hur många de är. En av mina kollegor är vår gulliga rektor som detta år jobbar med 3-5 åringarna. Axel kollar in de andra barnen och har fattat det här med att plocka fram sin matta och hämta ett material. Vilgots kompis Jake som vi umgåtts mycket med på fritiden går i Axels klass och det var för härligt att se hur glada de blev att träffas första dagen. Jake och L.J välkomnade Axel med en stor kram och de visade honom hur man plockade fram mattan. Det är ju en av fördelarna med att jobba åldersblandat. De stora lär de små. En del av de äldre barnen som var där förra året kallar Axel för Vilgot. Ja, de tycker väl att de är för lika.

Tyvärr kan jag inte visa några nytagna bilder den här gången. På zoo slutade vår kamera att fungera. Det var inte den lilla kängurun ovan som käkade upp den utan en häftig rörelse från Vilgot som drog ner den i marken när Johan höll den. Ni får nöja er med de sista bilderna vi tog innan kameran la av. Jag ser den lilla olyckan som ett tecken på att det är dags för mig att äntligen skaffa en digitalsystemkamera. De är ju betydligt billigare här över och jag vill passa på att ta fina bilder på den tid som är kvar. Förhoppningsvis är den andra kameran inte helt död om vi lämnar in den.