På cykel med lös tand

Vilgots punka är lagad. Nej, det var inte jag som lagade den. Är det någon som kan gissa vem? Jag borde ju ha gjort en insats för jämställdheten och fixat det. För jag kan ju! Har nämligen växt upp med en pappa som lärt mig att laga punkteringar ett flertag gånger. Men så lätt det är att det blir pappan i familjen som står där och mekar. Knastigt, jag vet!

Vilgot älskar att cykla. Vi passar på den här veckan för inte blir det till att cykla i shorts iallafall när vi kommit hem. Jag var inte riktigt beredd när Vilgot häromdagen upptäckte en lös tand i sin mun. Så stor han blivit. Han är så stolt, går omkring och vickar på framtanden i underkäken och undrar så om den ska trilla här i USA eller hemma i Sverige. Så fort vi kommer hem måste jag boka tid till tandläkaren, Axel har inte varit där sedan han var 1 år. Själv har jag hoppat över ett år. Vågar inte ens tänka på vad ett besök kostar häröver. Och det finns säkert andra kontroller på BVC som vi ligger efter med även om barnen är fullproppade med vaccinationer som de inte hade fått hemma. Nä, nu måste jag ta tag i röran. Ikväll är det launch shuttle och det vill vi ju helst inte missa.

Montessoriklassrummet

Vilgot med en-tal, 10-tal och 100-tal...

Klossbygge...

Axel undersöker flaskornas olika vätskor

I fredags jobbade jag min sista dag på skolan. Det är mycket att fixa inför flytten så det är perfekt att få koncentrera sig på det den sista veckan. Ändå börjar stressen komma krypande och jag fattar inte hur vi ska hinna med allt. Johan har städat vår stora bil idag och lyckats sälja den till några kineser. Vi behöver ju bilen den sista tiden för att köra grejer och kineserna var akut beroende av en så de har fått låna Johans lilla bil. Det är sjukt att man är så beroende av bil här i detta land. Tänk att få cykla till affären när man ska storhandla. Det ska bli underbart!

Rektorn är så snäll och låter mig ha Axel på skolan den sista tiden. Hans plats har ju annars varit beroende av att jag jobbat. Här ovan ser ni lite bilder från den senaste tiden på skolan.
Idag fick jag reda på att barnen inte fått plats på den tvåspråkiga skolan hemma, men det var kanske lika bra det. Det hade ju varit lite knasigt att börja på ett ställe och flytta efter bara några månader. Däremot var de intresserade av mitt CV så det låter ju spännande.

Peanut Butter n' Jelly

Att stå och bre jordnötsmörmackor med jelly på kvällarna till barnens lunchlådor är snart ett minne blott. Axel sjunger ofta om dessa två ingredienser i en sång på bredaste amerikanska. Ja, dessa pålägg är verkligen typiskt amerikanska. Hemma kostar väl jordnötsmör en hel förmögenhet. När vi vid speciella tillfällen vill drömma oss tillbaka hit får vi unna oss en burk;-)

Farewell BBQ

I lördags hade vi en härlig BBQ som ett litet farväl till våra vänner här. Det känns som att sommaren nu har kommit hit. Jo, det har varit en kall februari för att vara här i Florida och man har mest gått omkring i jeans. Men nu kan man alltså njuta av kjolar och shorts igen. Solen värmde så skönt på oss för första gången på länge. Alla hade tagit med sig olika rätter och av det blev det en härlig buffe'. Barnen höll mest till borta i skogen bland alla palmer och lekte med pinnar. Därför fastnade de små inte på bilderna. (Det tekniska med bloggen har strulat en hel del och det går just nu inte att justera de enorma mellanrummen mellan bilderna).

Scrapbook och ett sinande hem

I kväll har vi i tjejgruppen varit hemma och pysslat hos Lori. Det tillverkades scrapbook-sidor för fulla muggar. Vi har som tradition att tillverka en vacker sida med ett foto på sin familj tillsammans med en liten hälsning när man lämnar landet och åker hem. Alla har var sitt album där man sätter in varandras sidor. Den som lämnar måste ju fixa sidor till alla i gruppen så idag var det jag som fick kämpa att få ihop en hel hög.

Tyvärr kan jag inte visa något foto från kvällen. Sitter nämligen vid Johans nya dator. Vår andra dator verkar vara lite full på någon sätt så den trilskas och vägrar ladda upp bilder. Och bilderna kommer jag inte åt härifrån. Nåja, lovar att lägga upp bilder så fort jag hunnit fixa det. Nu är det bingen som gäller. Har bara ett litet dilemma. Alla mina tre män ligger i vår säng och jag har inte lust att gå och lägga mig själv i en av barnens kalla sängar. Det får bli till att trycka in sig mellan herrarna, det må vara lite trångt men ack så gosigt!

Och föressten, vi har fått sålt både soffa, fåtölj, tältstolar, plantor, kylväska, pilatesboll, tre-hjuling, Tv-bänk, matbord, barnens sängar och IKEA-hylla, vår säng, nattduksbord, skrivbord och hylla, barnens skrivbord, båda dammsugarna, cykeln... men de flesta sakerna hämtar folket inte förrän dagarna innan vi drar. Perfekt. Nu är det främst bilarna som vi, snyft!, ska försöka skilja oss ifrån.

Tvåspråkiga gossar

En stor anledning till att jag alltid drömt om att få bo utomlands ett tag är språket som barnen får på köpet. Tänk så snabbt det lilla barnet snappar upp de nya orden och grammatiken. Inte behöver de traggla "do" och "infinitiv form". Axel frågar Vilgot: "Did it go?" Senare utbrister han: "YES, I did it!" Ja, det sitter som en smäck. Lär barnet sig desutom språket innan puberteten flyter det på utan brytning resten av livet (om man bor kvar i den engelskspråkiga miljön vill säga. Bu!, snart är vi inte omgivna av det här underbara språket).

Nu flyter både Vilgots och Axels engelska bra. Det är svårt att säga hur lång tid det tog för dem att lära sig det eftersom jag upplevt att Vilgots engelska tagit små steg framåt under en lång period. När Axel gick med småbarnen på skolan hösten och våren 07-08 sa han inte ett ord de timmarna han var där. Men när fröknarna bad honom göra ditt och datt gjorde han som de sa och förstod dem ju därmed. Hans engelska exploderade när han flyttade över till de stora barnen i höstas till mitt klassrum. Och eftersom han inte pratade många ord när han kom hit och var 16 månader har hans två språk utvecklats parallellt. Det är ju till största delen bara Vilgot, mig och Johan som han hört prata svenska sedan han kom hit. Det hade varit kul att höra skillnaden mellan hans svenska nu och hur han låtit om han bott i Sverige hela sitt liv.

Här hemma blandas svenska och engelska friskt kan jag lova. Jag brukar anteckna snabbt roliga meningar som sägs. Om jag inte skriver ner det direkt glömmer jag bort det garanterat i nästa sekund.

Här får ni några exempel på lite roligt som sagts. Speciellt roliga tycker jag fraserna är där barnen använder ett av språken och slänger in ord, ofta prepositionerna på det andra språket. Det som jag skriver i parantes är den engelska meningen som barnen naturligtvis har i huvudet. Håll till godo!

Axel plockade en blomma och gav till mig.
Axel: "Mamma, här är en blomma för dig!"
(Mom, here's a flower for you)

Axel ropar efter Vilgot: "Vänta för mig!"
(Wait for me!)

Det blir en del svengelska som här:

Vilgot: "Jag älskar den här kind of macka" (I love this kind of sandwich).
Axel håller upp två likadana makaroner och säger: "De här är lika same-a" Han uttalade same på engelska och la till ett a på svenska.

Ibland blir det tosigt så att man hoppar till;-) Vi pratade om hur lång tunntarmen är. Vilgot tyckte det var märkligt att den kunde få plats i magen. Han utbrast med stora gester: "Men mamma, HUR kan den fitta!?" (How can it fit?) Då gapskrattade jag. Får väl vara glad att han inte alls förstod vad som var roligt. Självklart förklarade jag för honom;-)

Många gånger frågar de mig vad något heter på svenska. I skolan säger barnen att de ska skvallra för läraren om man gör något dumt. En dag frågade Vilgot mig "Hur säger man I'm gonna tell on you, på svenska? Axel frågade en dag "Mamma, vad heter Garbage Truck på svenska?" "Sopbil", svarade jag. Så de är mycket medvetna om de olika språken. Ibland kan Vilgot säga lättad när vi kommer ut på parkeringen och ska åka hem från skolan: "Åh, nu kan vi prata svenska!".

I skolan pratar jag ju bara engelska. Det var jag noga med från början. Det hade ju inte varit schysst mot de andra barnen om jag skulle prata svenska ibland med mina egna barn. Så fort vi kliver innanför dörren är det bara engelska som gäller. Ibörjan svarade Vilgot och Axel mig på svenska men förstod det mesta av vad jag sa. Jag minns så väl ögonblicket då Vilgot svarade mig på engelska första gången. Han hade ju pratat engelska med de andra lärarna och barnen och tänkte väl att det var lika bra att köra det med mamma i klassrummet också. Annars är de inte dumma de små liven. När jag läser sagor på engelska och pratar runt texten tar jag det också på engelska. Axel nappar på det nu och svarar mig på engelska men Vilgot tycker jag är dölöjlig som gärna vill att han svarar mig på engelska. "Men mamma, du förstår ju svenska!", säger han. Ja, varför skulle han då ta det på engelska? Och det var för ett tag sen vid ett sånt tillfälle jag förstod de barn som har en engelskpråkig förälder som de svarar på svenska när han eller hon pratar engelska. Och det är ju så det är med språk för barn. Språket måste ha en mening. När våra barn hamnade i ett klassrum med bara engelskspråkiga barn fanns det ju bara en väg att välja. Vilgot och Axel var tvungna att lära sig att använda det nya språket för att kunna vara där. Ja, det var helt enkelt ett sätt att överleva.

Jag kan blir irriterad när folk gärna vill poängtera att våra barn nu kommer glömma all engelska efter bara några månader hemma. Självklart vet jag att språk är en färskvara och att det måste användas i ett naturligt sammanhang varje dag för att det inte ska glömmas bort. Men jag är helt övertygad om att jag som förälder har en stor möjlighet att påverka det här. Jag kommer INTE vara en mamma som pressar barnen att prata engelska men jag kommer så klart att fortsätta leka lekar och läsa sagor varje kväll på engelska. Tidigare ville Vilgot helst att jag bara skulle läsa de svenska böckerna eller översätta direkt till svenska. Men jag skyllde på att det var alldeles för jobbigt. Smart mamma va? Nu lyssnar de gärna på båda språken när det är sagoläsning. Och även om de kommer svara mig på svenska så tror jag inte att de helt plötsligt en dag inte förstår vad jag läser. Kommer de helt sluta prata språket men förstår det är väl det i allafall himla bra. Man kan väl kanske hoppas på att språket kan stå på "Stand by";-)

En hög med barnfilmer som inte är dubbade på svenska tar vi med hem och som tur är omges vi ju i Sverige av engelskan i många sammanhang. Det hade säkert varit svårare att upprätthålla språket när man kommer hem om det vore mindre och ovanligare.

Vi står i kö till en Bilingual Montessori School i Sverige och får vi plats där i höst vet i sjutton om vi inte tackar ja. Även om Vilgot och Axel kommer glömma all sin engelska så tror jag säkert att de nyvunna nervbanorna för deras andraspråk i deras små hjärnor mycket väl vet vad det handlar om längre fram i livet. Att ha fått stå bredvid sina barn och se hur de erövrat ett nytt språk har varit hur häftigt och roligt som helst. Det är jag enormt tacksam för.

Kunglig nyhet och lunchlådor

Idag har jag suttit en hel del framför datorn och tittat på presskonferensen då förlovningen mellan Victoria och Daniel offentligjordes och andra klipp. Vilken härlig nyhet!! Jag har varit lite orolig att vi skulle missa det stora bröllopet på TV men så bra, de väntade ju på att vi skulle komma hem! med råge;-) Vilgot och Axel brukar leka att de gifter sig och jag har berättat för dem att Victora en dag ska bli drottning. Det är lite lustigt men förra veckan såg vi en bild på henne och Daniel och vi skojade och sa" hoppas de gifter sig!!" Så därför förstår ni ju att vi hoppade högt när jag läste om nyheten idag;-)

Det är fantastiskt att jag kan sitta här vid datorn och följa mycket av vad som händer hos er i Sverige.

Vilgot har varit hemma två dagar med feber och kraftig hosta men nu är han frisk och ska till skolan imorgon. Så ikväll var det två lunchboxar som skulle förberedas. Börjar bli lite trött på det där. De vill ju helst inte att man tar med mat som måste värmas eftersom det tar en evig tid att stå vid mickron för fröknarna om alla skulle göra det. Så det blir oftast mackor i väskan. Ser verkligen fram emot vällagad mat till barnen på förskolan i Sverige. Då håller de sig längre på eftermiddagen. Det är ett evigt springande till kylskåpet här av en viss liten krabat. Jag blir tokig! Just nu är det hårdträning med att få honom att fråga mig innan han öppnar kylskåpet eller klättrar upp på spisen för att nå någonting allra längst upp.

Axels coola racerbilslunchväska...

...och det här ligger i Vilgots Spidermanväska

Tvåspråkiga gossar

En stor anledning till varför jag alltid drömt om att få bo utomlands ett tag är språket som barnen får på köpet. Tänk så snabbt det lilla barnet snappar upp de nya orden och grammatiken. Inte behöver de traggla "do" och "infinitiv form". Axel frågar Vilgot: "Did it go?" Senare utbrister han: "YES, I did it!" Ja, det sitter som en smäck. Lär barnet sig desutom språket innan puberteten flyter det på utan brytning resten av livet (om man bor kvar i den engelskspråkiga miljön vill säga. Bu!, snart är vi inte omgivna av det här underbara språket).

Nu flyter både Vilgots och Axels engelska bra. Det är svårt att säga hur lång tid det tog för dem att lära sig det eftersom jag upplevt att Vilgots engelska tagit små steg framåt under en lång period. När Axel gick med småbarnen på skolan hösten och våren 07-08 sa han inte ett ord de timmarna han var där. Men när fröknarna bad honom göra ditt och datt gjorde han som de sa och förstod dem ju därmed. Hans engelska exploderade när han flyttade över till de stora barnen i höstas till mitt klassrum. Och eftersom han inte pratade många ord när han kom hit och var 16 månader har hans två språk utvecklats parallellt. Det är ju till största delen bara Vilgot, mig och Johan som han hört prata svenska sedan han kom hit. Det hade varit kul att höra skillnaden mellan hans svenska nu och hur han låtit om han bott i Sverige hela sitt liv.

Här hemma blandas svenska och engelska friskt kan jag lova. Jag brukar anteckna snabbt roliga meningar som sägs. Om jag inte skriver ner det direkt glömmer jag bort det garanterat i nästa sekund.

Här får ni några exempel på lite roligt som sagts. Speciellt roliga tycker jag fraserna är där barnen använder ett av språken och slänger in ord, ofta prepositionerna på det andra språket. Det som jag skriver i parantes är den engelska meningen som barnen naturligtvis har i huvudet. Håll till godo!

Axel plockade en blomma och gav till mig.
Axel: "Mamma, här är en blomma för dig!"
(Mom, here's a flower for you)

Axel ropar efter Vilgot: "Vänta för mig!"
(Wait for me!)

Det blir en del svengelska som här:

Vilgot: "Jag älskar den här kind of macka" (I love this kind of sandwich).
Axel håller upp två likadana makaroner och säger: "De här är lika same-a" Han uttalade same på engelska och la till ett a på svenska.

Ibland blir det tosigt så att man hoppar till;-) Vi pratade om hur lång tunntarmen är. Vilgot tyckte det var märkligt att den kunde få plats i magen. Han utbrast med stora gester: "Men mamma, HUR kan den fitta!?" (How can it fit?) Då gapskrattade jag. Får väl vara glad att han inte alls förstod vad som var roligt. Självklart förklarade jag för honom;-)

Många gånger frågar de mig vad något heter på svenska. I skolan säger barnen att de ska skvallra för läraren om man gör något dumt. En dag frågade Vilgot mig "Hur säger man I'm gonna tell on you, på svenska? Axel frågade en dag "Mamma, vad heter Garbage Truck på svenska?" "Sopbil", svarade jag. Så de är mycket medvetna om de olika språken. Ibland kan Vilgot säga lättad när vi kommer ut på parkeringen och ska åka hem från skolan: "Åh, nu kan vi prata svenska!".

I skolan pratar jag ju bara engelska. Det var jag noga med från början. Det hade ju inte varit schysst mot de andra barnen om jag skulle prata svenska ibland med mina egna barn. Så fort vi kliver innanför dörren är det bara engelska som gäller. Ibörjan svarade Vilgot och Axel mig på svenska men förstod det mesta av vad jag sa. Jag minns så väl ögonblicket då Vilgot svarade mig på engelska första gången. Han hade ju pratat engelska med de andra lärarna och barnen och tänkte väl att det var lika bra att köra det med mamma i klassrummet också. Annars är de inte dumma de små liven. När jag läser sagor på engelska och pratar runt texten tar jag det också på engelska. Axel nappar på det nu och svarar mig på engelska men Vilgot tycker jag är dölöjlig som gärna vill att han svarar mig på engelska. "Men mamma, du förstår ju svenska!", säger han. Ja, varför skulle han då ta det på engelska? Och det var för ett tag sen vid ett sånt tillfälle jag förstod de barn som har en engelskpråkig förälder som de svarar på svenska när han eller hon pratar engelska. Och det är ju så det är med språk för barn. Språket måste ha en mening. När våra barn hamnade i ett klassrum med bara engelskspråkiga barn fanns det ju bara en väg att välja. Vilgot och Axel var tvungna att lära sig att använda det nya språket för att kunna vara där. Ja, det var helt enkelt ett sätt att överleva.

Jag kan blir irriterad när folk gärna vill poängtera att våra barn nu kommer glömma all engelska efter bara några månader hemma. Självklart vet jag att språk är en färskvara och att det måste användas i ett naturligt sammanhang varje dag för att det inte ska glömmas bort. Men jag är helt övertygad om att jag som förälder har en stor möjlighet att påverka det här. Jag kommer INTE vara en mamma som pressar barnen att prata engelska men jag kommer så klart att fortsätta leka lekar och läsa sagor varje kväll på engelska. Tidigare ville Vilgot helst att jag bara skulle läsa de svenska böckerna eller översätta direkt till svenska. Men jag skyllde på att det var alldeles för jobbigt. Smart mamma va? Nu lyssnar de gärna på båda språken när det är sagoläsning. Och även om de kommer svara mig på svenska så tror jag inte att de helt plötsligt en dag inte förstår vad jag läser. Kommer de helt sluta prata språket men förstår det är väl det i allafall himla bra. Man kan väl kanske hoppas på att språket kan stå på "Stand by";-)

En hög med barnfilmer som inte är dubbade på svenska tar vi med hem och som tur är omges vi ju i Sverige av engelskan i många sammanhang. Det hade säkert varit svårare att upprätthålla språket när man kommer hem om det vore mindre och ovanligare.

Vi står i kö till en Bilingual Montessori School i Sverige och får vi plats där i höst vet i sjutton om vi inte tackar ja. Även om Vilgot och Axel kommer glömma all sin engelska så tror jag säkert att de nyvunna nervbanorna för deras andraspråk i deras små hjärnor mycket väl vet vad det handlar om längre fram i livet. Att ha fått stå bredvid sina barn och se hur de erövrat ett nytt språk har varit hur häftigt och roligt som helst. Det är jag enormt tacksam för.

Shopping och mys på stranden

En söndag på stranden

Kul tyckte Vilgot det var att rida på Theos rygg.

Idag har vi hängt med Helen, Jonathan och pojkarna på stranden. Då och då avgår de jättestora färjorna från hamnen och styr sin kosa till Bahamas. Här ser ni en av dem.

Igår åkte jag inte till K.S.C som jag skrev att jag skulle utan till ett köpcenter en halvtimmes bilfärd bort. Johan var ju ledig så jag fick några timmar för mig själv vilket alltid är alldeles underbart;-)

Bilfärden började dock ganska dramatiskt. Jag såg ett enormt stort rökmoln längre fram på vägen och när jag kom dit jobbade brandmän för fullt med att få stopp på branden. Bilarna på brandmännens sida stod stilla men på min sida var det fritt. Det kändes rätt så obehagligt att som första bil köra igenom röken som täckte stora delar av vägen. Skönt att pusta ut när jag kört igenom och hade rökridån bakom mig. När jag sedan tittade i backspegeln tornade riktig eld upp precis vid vägkanten. Jag var nog en av de sista bilarna som körde där för sedan stängdes vägen av och jag fick ta en annan väg hem. Just nu är risken för brand väldigt stor här men man visste inte orsaken till varför det brann igår. Hoppas inte någon varit oförsiktig och kastat ut en cigg.

Nu ska jag låtsas att jag är en kändisbloggare med stort intresse för mode (helt i motsats till mig själv;-) och lägger upp en bild på kläderna som införskaffades under min shoppingrunda. Det blev mest till Vilgot den här gången. Axel har fått en del nytt nyss. Jag passar på att köpa kläder till barnen nu innan vi ska hem eftersom priserna är lägre här. Vad sägs om en tuff vårjacka för 16 dollar , jeans för 15 dollar, den snygga T-shirten från Children's Place för $ 8.50. Den ljusblåa finskjortan kostade 10 dollar och de 6 par strumporna $ 7.50.

Jag befann mig i en Scrapbook-affär ganska länge och hittade ett jättefint album där jag har tänkt att scrapbooka våra två år här. Man blir ju hungrig av att gå i affärer timme ut och timme in. Då gick jag och satte mig på Barn'n Noble inne i en underbar bokaffär och beställde macka, kaffe och till efterrätt en Cranberry Bliss vilket smakade helt fantastiskt i all min ensamhet vilket ju är så skönt att få vara ibland;-) Som tur var blev Vilgot jätteglad för kläderna sen när jag kom hem. Det lyckadas alltså att inte enbart ge honom kläder med antingen Hulken eller Spiderman, YES!

Kläder att ha nu och att växa i till Vilgot i något kallare Sverige.

Vad jag kommer sakna, Vad jag ser fram emot

För mig är de här månaderna innan man flyttar hit eller dit viktiga att mentalt förbereda sig på att lämna det gamla och att möta det nya. Förändringen är närvarande hela tiden. Man står med en fot här nu och den andra i Sverige. När vi kom hit kändes den första tiden hur länge som helst. Efter ca 5 månader började tiden rusa och när vi passerat ett år visste jag att år 2 kommer gå i en väldans fart vilket det också gjorde.

Vad jag kommer sakna här:

# Alla vänner och folk i allmänhet.

#Klimatet. Förutom den olidliga hettan i juli-oktober gör solen en varm, god och glad i både kropp och själ. Klimatet mellan november-juni är perfekt. Tur att vi kommer hem när det nalkas vår, annars hade det nog kännts lite tungt.

#Att kunna leva i shorts och T-shirt i stor sätt hela året och slippa pälsa på sig en massa kläder bara för att vara ute en liten stund.

#Språket. Jag trivs med att vara omgiven av människor som pratar engelska. Det är sorgligt att barnen inte kommer använda sitt nya språk som de gör nu.

#Vardagen här.


Vad jag ser fram emot där hemma:

#Familjen, syskonen, syskonbarnen och vänner.

#Att barnen får träffa mormor och morfar, farmor och farfar och bli starka av det.

#barnvakt någon gång är ju aldrig fel;-)

#Maten. Vi fantiserar om när vi ska ta våra första steg på ICA eller Coop och ladda kundvagnen med en massa tunnbröd, lingonsylt, billigt knäckebröd, falukorv, kaviar, A-fil. Vi har fått nog nu av pommes frites, cole slow, friterade kycklingbitar och red 40, ett av dem helt onödiga färgämnen som det är svårt att värja sig mot.

#Att kunna cykla vart man än vill ta sig.

#Att kunna sitta på kafe' och fika på en uteservering vid en gågata.

#SVT, TV4

#Mammas och pappas piano, åh det kliar i fingrarna!

#Stranden i Falsterbo

#Österlen

#Vår kära sommarstuga

#Domkyrkan

#Lösgodis

Ja, listan kan göras lång. Nu måste jag ta tag i röran och disken här. Har fastnat vid datorn ikväll och sett alla danser på Let's dance på TV4.se. Synd att man inte kan se juryns kommentarer men det finns ju en massa andra roliga klipp. Johan har flygit kväll och ligger och sover för han ska upp och flyga klockan 7 imorgon bitti. När han kommer hem ska jag själv åka till Kennedy Space Center och kolla in deras shop. Suktar efter två fina jackor till barnen med NASAs logotype. Det hade ju varit kul att ta med hem som minne härifrån. God natt!

Bästa vänner;-)

Vilgot och Chad på tur med jeepen

Axel fräser på. Skönt att slippa avgaserna.

Vilgots bästis i klassen heter Chad. De är födda samma år och samma månad och är lite lika till sättet. De har verkligen hittat varandra och är så gulliga tillsammans. Det är härligt att se. Deras lärare tycker att de kompleterar varandra så bra. I dag efter skolan åkte Vilgot, Acke och jag till Chad. Jag och Cindy, hans mamma stod och snackade ute på deras gata medan pojkarna körde runt i Chads laddningsbara bilar. En sådan här bil står mycket högt på Vilgots önskelista. Det här är något han inte får och därför var han ju så klart alldeles överlycklig över att få köra runt i bilarna med sin bästis i flera timmar. Axel förkomligt strålade av lycka när han satte sig på motorcykeln. Sen visade Chad's pappa sina trolleritrix för oss vilket uppskattades av pojkarna som bara stod och gapade.

Att Vilgot snart inte kommer träffa Chad något mer gör riktigt ont i mitt mammahjärta. Men som tur är tror jag det är värre för oss vuxna. Vilgot kommer ju säkert sakna Chad men han tar det lite mer lättsammare än vad jag gör. Barn är ju så anpassningsbara. Tur att det finns internet och att vi kan skicka bilder så att Vilgot och Chad kan se hur de växer och vad de hittar på.

Chads mamma som kommer från Connecticut längtar tillbaka dit och önskar att Chad ska få uppleva snön som hon gjorde när hon växte upp. Kanske de flyttar dit upp. Att höra det var en liten tröst för mig. Vi är inte de enda som flyttar på oss. Chad hade kanske ändå försvunnit snart om vi stannat kvar här. Alla har sin egen resa genom livet. Man får nya vänner och behåller de gamla via e-mail och Skype. Och så kan man ju hälsa på varandra ibland;-)

Det här kortet tog jag på Chad's 5-årsdag då han hade party i sin trädgård.

Sälja bohaget och glad för rektorns fina rader

Idag har jag mest rusat fram och tillbaka. I helgen fixade jag en lista med grejer som vi vill sälja från lägenheten. Klistrade in fina bilder och mailade listan till olika grupper. Jag satte upp listan på skolan också och det är väldans vad folk har ringt och beställt våra slitna pinaler. Kul! På bara fyra dagar har vi fått sålt en massa grejer. Vissa saker kan vi ju inte göra oss av med än. Vi måste ju ha sängar, soffa, bord och stolar tex ända tills vi åker och kanske kom listan ut lite för tidigt. Nu ligger nämligen alla kläder i en väldig röra på golvet efter att garderobshyllan hämtats av norska nya pilotstudenter. Det är ändå skönt att vara ute i god tid så att man slipper att stå här med alla saker på slutet. Vi kom hit med fem stora bagar och hoppas komma hem med åtta. Nu måste Axel också ha en flygstol och då har han ju också rätt till två väskor. Så bra!

Idag fick jag ett tjänstgöringsintyg av min rektor. Det var riktigt fina ord hon skrev om mig och jag blev så himla glad. Imorgon åker hela familjen till skolan . Johan ska hälsa på i Vilgots och Axels klass fram till klockan 10 och jag ska jobba. Det ska bli mysigt. Att Johan hälsar på alltså;-)

Johan och den magiska gränsen!!!!

Igår flög Johan sin 1000:e timme. Jippiee!!!! Det är den magiska gränsen för piloterna här. Många helikopterjobb i Europa kräver att man har fått ihop 1000 timmar. Johan kan pusta ut och helikopterfrugan är så stolt! Idag bjöd han sina kollegor på egengjord Tiramisu. Det var den andra han gjorde på en vecka. Den första gjorde han till mig på Alla hjärtans Dag:-)

Detta var Johans mål, att få ihop dessa timmar innan vi åker hem. Nu vill han bara komma hem och känner sig lite rastlös på jobbet men ska jobba några veckor till. Vilgot säger ibland att han vill hem NU. Han börjar väl bli trött på att vi håller på och förbereda för flytt och ofta pratar om att vi snart är i Sverige. Axel längtar till att få börja sitt nya dagis. Jag är så glad att de fått plats på en privat montessoriförskola mitt i Lund. Det ska bli jättespännande tycker jag. Måste erkänna att mina tre mäns positiva inställning till det nya/gamla livet hemma i Sverige smittar av sig på mig. Det finns ju en massa skoj där hemma att se fram emot. Mer om det en annan dag. Nu är klockan alldeles för mycket och nattugglan måste krypa till kojs. Godnatt!

Snart ett farväl

Hjälp, redan i slutet av mars bor vi i Sverige igen! Nu har vi varit här i snart 2 år och vårt visum håller på att gå ut. Vi får inte stanna längre. Något grönt kort har vi inte vunnit och det har väl heller aldrig varit vår plan att stanna längre än så här. Tiden har rusat och det brukar ju kännas så när man har det trevligt. Alla frågar hur det känns att vi nu ska flytta tillbaka. För en nostalgisk prick som mig känns det just nu väldigt sorgligt. Tänk så knasigt va; jag minns ju att det kändes precis så här månaderna innan vi skulle flytta hit. Jag ville helt enkelt inte. Fantiserade om att bara strunta i att gå på det där planet på Kastrup. Jag hade det ju så bra därhemma.

Varför är det så svårt med förändringar? Därför att vi människor är vanedjur. Men vågar man inte lyfta på de små vingarna så går man miste om så mycket. Det har jag lärt mig efter detta äventyr. Wow vad det har gett mycket! Det är så häftigt att se sitt kära hemland från ett annat håll. Man ramar liksom in de här två åren i livet och minns de bättre än om vi stannat hemma, det är jag helt övertygad om. Jag liknar det vid små osynliga böcker där jag tecknar ner utlandstiden och som sedan sparas i mitt minne och hjärta. När man får lust tar man fram dem. Nu har jag två små böcker i mitt hjärta att minnas. En från året i Heidelberg och en från åren här. Självklart drömmer jag om att skriva fler osynliga böcker;-)

Jag hör ännu inte till en grupp patriotiska svenskar som förskönar Sverige och är stenhård med traditionerna. Det beror kanske på att vi inte bott här så länge. Eller så är det mig som person. Vi umgås inte med en enda svensk här. Det finns ju många i närheten om man velat men vi har aldrig känt något behov av det. Det hade ju helt säkert varit trevligt och väldigt viktigt om man stannade längre än två år.

Jag har faktiskt aldrig haft någon hemlängtan. Det beror säkert på att jag ju har min familj här. Minns hur jag tänkte innan vi flyttade hit att bara man har barnen och sin man med så kan man vara varsomhelst i världen. Och det är faktiskt så. Hemma, vad är det? Här eller där? Både och, skulle jag vilja säga och det går att ha det så och det känns väldigt bra. Nåja, hemmet här i Florida kommer ju suddas ut så småningom. Det vore himla kul att komma tillbaka och hälsa på någongång. Det får vi ta och göra!

Happy Valentine's Day!

Den här veckan har hela familjen legat däckad i maginfluensa. Usch ja, kan trösta er med att den inte bara dyker upp i den kalla vintern i Sverige utan även knackar på här i värmen. Men nu är vi på benen och idag kunde vi gå i skolan igen. Vilken tur, för idag firades ju Valentine's Day. Alla barn hade tagit med sig Alla Hjärtanskort där de skrivit sitt namn och som de delade ut till sina kompisar. Vilgots fröken hade gjort fina väskor av papperstallrikar som barnen hade fått dekorera och som sedan fylldes med kort och godis. De flesta var klädda i rosa eller rött idag. Jag skulle ha jobbat men idag var det en del föräldrar som hjälpte till så rektorn var bussig och lät mig vara ledig. Jag passade på att fota lite inne hos Vilgot innan jag åkte hem och städade en toalett, fixade med mitt CV och åkte och handlade, sånt som är väldigt skönt att göra utan barnen. Happy Valentine's Day till er imorgon! och här kommer lite bilder från skolan idag...

Cathlin, Mackenzie och Vilgot lägger alla sina kort i väskorna.

Här vankas konstverk med hjärta...

...tummar och pekfingrar formar hjärtat...

......sedan dekorerar man med klistermärken.

Jeffery skriver en hjärtlig hälsning.

Snart ett farväl

Hjälp, redan i slutet av mars bor vi i Sverige igen! Nu har vi bort här snart 2 år och vårt visum håller på att gå ut. Vi får inte stanna längre. Något grönt kort har vi inte vunnit och det har väl heller aldrig varit vår plan att stanna längre än så här. Tiden har rusat och det brukar ju kännas så när man har det trevligt. Alla frågar hur det känns att vi nu ska flytta tillbaka. För en nostalgisk prick som mig känns det just nu väldigt sorgligt. Tänk så knasigt va; jag minns ju att det kändes precis så här månaderna innan vi skulle flytta hit. Jag ville helt enkelt inte. Fantiserade om att bara strunta i att gå på det där planet på Kastrup. Jag hade det ju så bra därhemma.

Varför är det så svårt med förändringar? Därför att vi människor är vanedjur. Men vågar man inte lyfta på de små vingarna så går man miste om så mycket. Det har jag lärt mig efter detta äventyr. Wow vad det har gett mycket! Det är så häftigt att se sitt kära hemland från ett annat håll. Man ramar liksom in de här två åren i livet och minns de bättre än om vi stannat hemma, det är jag helt övertygad om. Jag liknar det vid små böcker där utomlandstiden sparas i minnet och hjärtat. Nu har jag två små böcker i mitt hjärta att minnas. En från året i Heidelberg och ett från åren här. Självklart drömmer jag om att skriva fler böcker.

Jag hör ännu inte till en grupp patriotiska svenskar som förskönar Sverige och är stenhård med traditionerna. Det beror kanske på att vi inte bott här så länge. Eller så är det mig som person. Vi umgås inte med en enda svensk här. Det finns ju många i närheten om man velat men vi har aldrig känt något behov av det. Det hade ju helt säkert varit trevligt och väldigt viktigt om man stannade längre än så här.

Jag har faktiskt aldrig haft någon hemlängtan. Det beror säkert på att jag ju har min familj här. Minns hur jag tänkte innan vi flyttade hit att bara man har barnen och sin man med så kan man vara varsomhelst i världen. Och det är faktiskt så. Hemma, vad är det? Här eller där? Både och, skulle jag vilja säga och det går att ha det så och det känns väldigt bra. Nåja, hemmet här i Florida kommer ju suddas ut så småningom. Det vore himla kul att komma tillbaka och hälsa på någongång. Det får vi ta och göra!

Lek i park och varm choklad på kafe'

Det är kallt här i Florida just nu och amerikanerna förfasas över en dagstemperatur på 10 plusgrader. Rektorn tyckte det var för kallt och blåsigt idag så barnen gick inte ut efter lunch. Det gör ont i mig varje gång de sitter där på golvet och tittar på film mitt på dagen när det inte regnar. Och idag sken solen från en klarblå himmel. Barn behöver ju röra på sig och busa utomhus i massor!!! Härligt med så där riktigt frisk och kall luft. Kändes som typ en underbar septemberdag i Sverige. När jag hämtade Vilgot och Axel halv 1 åkte vi direkt till Sand Point Park och lekte. Jag satt ett tag och njöt i solen medan barnen röjde ända tills kinderna blev rosiga och det var gott att dricka varm choklad och äta kaka på kafe'.

Nya böcker!

Idag låg det nya böcker från Scholastic på skolan som jag beställt. Jippiee, det är rena julafton! Jag passar på att fixa engelska barnböcker att ta med hem till Sverige. De har "paper cover" och är därför inte så tunga vilket ju är perfekt när man ska resa. Fyra av böckerna hade tillhörande CD. Barnet "läser" boken samtidigt som de lyssnar på sagan och vänder blad när det säger "pling!". Att ha boken inläst av någon med engelska som modersmål är ju perfekt i vår situation. Funderar också på att tvinga min kompis Lori här att läsa in lite böcker på min minidisc;-)

När vi var hemma förra gången passade jag på att be mamma och pappa läsa in ett par svenska böcker. Det här är ett bra tips att göra om man bor utomlands! Vilgot och Axel tycker det är mysigt att höra mormors och morfars röst i en saga när de inte får träffa dem så ofta.

Bröllopsteckningar och Spiderman i garderoben

Läste någonstans att man utvecklas som tecknare fram till 14 års ålder. Då lägger man väl märke till att det man ritar inte riktigt liknar verligheten och att andra är mycket skickligare än en själv. Då slutar man rita och stannar alltså där i sin utveckling. Visst är det synd! Jag är nog inte den enda vuxna som står där och stampar och fortfarande ritar som en 14-åring tyvärr. Visst är det härligt och se 4-, 5-åringar rita för fulla muggar, med självförtroende och entusiasm. Vilgot är inne i en period där han ritar för fullt.

Vi har ett gammalt bröllopsfoto på kylskåpet som barnen tycker mycket om att titta på. Axel tycker det är roligt att han ligger i mammas mage och på det sättet också är med. De leker ofta att de gifter sig, så gulligt! Vilgot ville rita av fotot och så här såg det ut när han var klar:(klicka gärna på bilden så blir den större)

Ni lägger märke till mammas fina bröst också, eller hur!?
Vilgot tyckte det var svårt att rita sig själv så han bad mig att också rita av fotot. Jag stod och lagade middag och var lite stressad men ritade lite snabbt av bilden (jodå, ha ha, jag tror faktiskt att jag hade kunnat rita lite snyggare, speciellt om jag vetat att ni skulle få se;-) Så här blev teckningen iallafall:

Vilgot tittade noga på när jag ritade. Han skattade och tyckte han såg ut som en apa med sina tår men han var nöjd. "Mamma, jag vill kunna rita som du!". Nästa dag stod Vilgot vid köksbordet och ritade bröllopsfotot igen. Jag ryggade verkligen till när jag såg bilden. Först trodde jag att det var jag som ritat mammas ansikte. Så här såg det ut:

Ser ni skillnaden mellan Vilgots två teckningar? Skulle jag inte vetat att det gått bara en dag mellan att han ritade dessa hade jag väl gissat på en så där 2 år mognadsmässigt. Visserligen ritade han av min teckning men han hade också ritat av fotot innan. När han ritade andra teckningen hade han sett hur jag ritade människorna på bilden och så gjorde han likadant. Resultatet blev ju minst sagt annorlunda, inte sant? Hur skulle han vetat hur man kan rita människor om inte någon visar det för honom? Tänk så viktigt det är att vi vuxna ritar, visar och ger verktygen till barnen. Jag får erkänna att jag inte varit så bra på detta. Musiken ger jag dem men nu var det tydligt att jag kan göra stor skillnad även i tecknandet. Man behöver ju inte vara en konstnär precis. Man kan faktiskt stå och stampa på samma nivå som en 14-åring;-) Så föräldrar, glöm inte att rita med era barn!!

Det finns en massa fina böcker där man lär sig att rita djur och bilar tex. Ett rutsystem hjälper en att lära sig få till de rätta proportionerna. Jag har lånat några sådana böcker på bibblan. Ska bli jättekul att sätta igång.

Vilgot och Axel var alldeles till sig av lycka när de kom på att man ju kan hänga i garderobshyllorna. Hyllorna håller och jag kan minnas hur härligt det var att leka sådär som barn. Det är ju perfekt för Spiderman att klätta där!

"Spiderman, here I come!"

En lördag på Disney; Animal Kingdom

Jag och Vilgot med Nalle Puhs träd i bakgrunden

"What can you feel in the log?"....

...."I could feel that tortoise shell!"

Vi träffade Långben!

Dinner at B's med en punka som avslutning

Vi hade en trevlig fredagskväll hemma hos Jonathan, Helen och deras tre pojkar Theo, Archie och Anton från UK. Det bjöds på soppa till förrätt, italienska korvar i rödvinsås med potatismos till huvudrätt och så hade jag tagit med mig min första Key Lime Cheesecake jag någonsin gjort till efterrätt. Allt var supergott och jag ska helt klart göra om min cheesecake. Men det får vänta tills vi är i Sverige och jag har tillgång till en ordentlig visp och en rund kakform (lyckades ta sönder vår lilla minivisp som inte riktigt klarade den tjocka massan av cream cheese och sour cream). Ibland känns det som man lever riktigt campingliv i vårt kök. Vi har inte velat införskaffa en massa fina kastruller och formar som vi ändå bara får lämna ifrån oss när vi flyttar hem. Det kan faktiskt vara skönt att äga bara få saker och inse att man klarar sig riktigt bra med dessa, men när man ska göra sin första Key Lime Cheesecake och drömmer om ett riktigt stort fint kök med en fin mixerapparat och uppläggningsfat kan man alltså bli lite trött på det simpa livet;-)

Jonathan och Helen hyr ett charmigt hus med pool ca 45 minuter från oss. Våra tillsammans fem(!) pojkar mellan 3 och 9 år, röjde runt under kvällen och hade det jättekul såklart. När vi tillslut kom iväg efter klockan 11 pm upptäckte vi en punktering på vårt bakhjul. Som tur var kunde de två pilotpapporna laga punkan utan problem medan Helen och jag stod huttrandes i kylan och konstaterade att vi frugor bara stod och tittade på;-) När vi väntade på att de skulle bli klara hittade Vilgot en trampebil i deras garage. Precis en sådan Kettcar som han har ståendes i farmor och farfars garage och som han saknat i snart hela två år. Han blev överlycklig över att testa en likadan. När vi frågar varför Vilgot vill åka hem till Sverige svarar han att han längtar efter sin trampebil. Ja, den kommer att få ett kärt återseende snart!

kylig morgon

Så här kan det se ut i Florida en januarimorgon. Vi hade några riktigt kalla nätter här för någon vecka sedan. Det var frost på bilrutan när vi kom ut och där stod man och kände sig lite dum utan någon skrapa i sikte. Men då kom stekspaden i plast till användning;-) Några vantar hade vi inte tänkt på till barnen men det gjorde inte så mycket; sådana här kalla dagar går de ändå inte ut i skolan. Tänk vilken skillnad mot vad vi är vana vid i Sverige. Här är vi på väg till skolan. Klockan är 8.15. Pappa Johan har sovmorgon och ska vinka till oss när vi kör iväg.