Vi hade en trevlig fredagskväll hemma hos Jonathan, Helen och deras tre pojkar Theo, Archie och Anton från UK. Det bjöds på soppa till förrätt, italienska korvar i rödvinsås med potatismos till huvudrätt och så hade jag tagit med mig min första Key Lime Cheesecake jag någonsin gjort till efterrätt. Allt var supergott och jag ska helt klart göra om min cheesecake. Men det får vänta tills vi är i Sverige och jag har tillgång till en ordentlig visp och en rund kakform (lyckades ta sönder vår lilla minivisp som inte riktigt klarade den tjocka massan av cream cheese och sour cream). Ibland känns det som man lever riktigt campingliv i vårt kök. Vi har inte velat införskaffa en massa fina kastruller och formar som vi ändå bara får lämna ifrån oss när vi flyttar hem. Det kan faktiskt vara skönt att äga bara få saker och inse att man klarar sig riktigt bra med dessa, men när man ska göra sin första Key Lime Cheesecake och drömmer om ett riktigt stort fint kök med en fin mixerapparat och uppläggningsfat kan man alltså bli lite trött på det simpa livet;-)Jonathan och Helen hyr ett charmigt hus med pool ca 45 minuter från oss. Våra tillsammans fem(!) pojkar mellan 3 och 9 år, röjde runt under kvällen och hade det jättekul såklart. När vi tillslut kom iväg efter klockan 11 pm upptäckte vi en punktering på vårt bakhjul. Som tur var kunde de två pilotpapporna laga punkan utan problem medan Helen och jag stod huttrandes i kylan och konstaterade att vi frugor bara stod och tittade på;-) När vi väntade på att de skulle bli klara hittade Vilgot en trampebil i deras garage. Precis en sådan Kettcar som han har ståendes i farmor och farfars garage och som han saknat i snart hela två år. Han blev överlycklig över att testa en likadan. När vi frågar varför Vilgot vill åka hem till Sverige svarar han att han längtar efter sin trampebil. Ja, den kommer att få ett kärt återseende snart!
No comments:
Post a Comment