Bad, fattig och fula papplådor

Måste påminna mig om vilken månad det är ibland. April. Här är det högsommar och hjärnan verkar tro att det är juli jämt. Ändå har jag blivit värsta badkrukan och inte tagit årets premiärdopp i poolen än. Men det har nog mer med min fåfänga att göra. Fasiken att de där extra kilona inte heller under den här vintern runnit av mig! Jag vet, slutar jag bara med att trycka i mig en massa kakor till kaffet och okynnesäta på kvällarna så hade jag kunnat stråla med en fantastisk kropp, he he. Men badat i havet har jag! även om jag vet att det finns hajar inom nära räckhåll. Har nämligen en pilot i famljen som med egna ögon sett dessa djur mycket nära kusten!! Men kraftiga vågor gör att man ändå inte kommer så långt ut.

Jag sitter och surfar på Sydsvenskans hemsida och tittar på bilder från gamla Lundastad och suckar "Åh, så vackert!". Vad amerikanerna går miste om den gamla europeiska arkitekturen. Här finns bara fula papplådor till byggnader vart man än skådar. Det känns som något saknas för själen. Kanske är det papplådorna som gör att jag ibland känner mig lite tom?

Har jag hemlängtan? Nej, det kan jag inte säga att jag har. Det beror nog på att jag vet att vi ska komma hem om ett år. Det första året gick så fort. Nu gäller det att ta vara på det andra året. Jag njuter av värmen och lättheten att komma ut med två barn. Att slippa alla kläder. Jag njuter av att få vara så mycket med mina barn. Nej, jag har inte råd egentligen. Jag tjänar mindre än vad matkassan går på. Jag har aldrig känt mig så här fattig på pengar och jag ska inte sticka under stolen med att det är riktigt jobbigt. Jag försöker tänka att bättre tider kommer och att den här tiden med mina små aldrig kommer igen. Det är en sådan lyx att få vara vid deras sida även mitt på dagen.